louisejurgell

Har blivit tvungen att flytta min blogg till http://www.devote.se/ på grund av en massa strul som jag inte orkar berätta nu.

Men sprid meddelandet om min nya blogg!!

http://louisejurgell.devote.se/

Helt plötsligt står han där framför mig, Paul, den som alla tjejerna i skolan är kära i.
”Hej.” säger han. Först stirrar jag bara på honom, men finner mig ganska snabbt och säger hej jag också.
”Jag ska ha fest på fredag, har du lust att komma?” frågar Paul. Jag nickar stumt.
”Coolt, vi ses då.” säger Paul och går.
Jag springer direkt till Jesse, min bästa kompis, och berättar den STORA nyheten. Han är dock inte lika exalterad som jag.
”Fattar du inte hur stort det här är?” gnäller jag.
”Jo, och jag är glad för din skull Suze. Men du vet att jag tycker att Paul är lite skum. Jag är bara orolig för dig.” säger Jesse.
Jag skrattar åt honom och säger att jag klarar mig. Sedan börjar jag fundera på vad jag ska ha på mig på fredag.


Veckan går och fredagen kommer. Jag har äntligen bestämt mig för vilka kläder jag ska ha på mig och är på väg till Paul. Det känns konstigt att gå någonstans utan Jesse vid min sida. När jag kommer till Paul släpper han in mig direkt. Det är ingen annan där och han säger att de andra är sena.
”Vill du ha något att dricka?” frågar Paul. Men istället för att vänta på svar lägger han armen runt min midja och styr mig mot köket. Han öppnar kylskåpet och tar fram två öl. Jag dricker egentligen inte öl, men vågar inte säga något. Tänk om han tycker att jag är töntig!
”Vi kan väl gå upp på mitt rum.” säger Paul utan att vänta på svar den här gången heller. Han sätter på sliskig, romantisk musik och drar mig mot sängen.
”Borde inte de andra komma snart?” frågar jag nervöst. Allt börjar kännas lite konstigt.
”Sch, strunt i dem.” säger Paul och drar mig mot sig. Jag ser hur hans läppar kommer närmare och när de nuddar mina ryser jag, men inte av välbehag utan snarare för att jag är äcklad.

Helt plötsligt ringer telefonen och jag försöker lättat dra mig undan i tro om att Paul ska svara, men han håller kvar mig mot sin kropp. Telefonen fortsätter ringa tills telefonsvararen går igång och en gäll pojkröst ljuder genom rummet.
”Tjena Paul, David här.” kommer det från svararen. ”Tänkte bara höra hur det går med vadet. Tjugo kronor var det va? Tror fortfarande inte att du kan få henne i säng, haha.”
Telefonsvararen tystnar och jag känner hur Paul har stelnat till. Hans läppar rör sig inte längre över mina. Jag ger honom en örfil och sliter mig loss. Innan jag går ut ifrån rummet tar jag ölen och häller den över honom. Sedan springer jag därifrån. Tårarna kommer ganska snart och jag styr stegen mot Jesses hus. Han öppnar nästan direkt och när han ser mina tårar tar han mig i sina armar. Han säger ingenting utan drar bara in mig i sitt rum och sätter mig i soffan. Sedan går han ut i köket och gör varm choklad. Han säger fortfarande ingenting när han kommer tillbaka, utan ger mig bara den ena koppen, sätter sig bredvid mig och lägger armen runt mina skakande axlar. Han känner mig så väl att han vet att jag inte vill att han ska säga något. Han behöver inte fråga något för snart rinner hela historien ur mig. Jesse säger inte ett ord under hela tiden utan sitter bara och stryker mig över ryggen.

När jag berättat klart ger han mig en varm, mjuk och lång kram och han viskar:
”Jag är kär i dig, Suzie.”
Jag tittar förbluffat in i de där varma, guldbruna ögonen jag känner så väl. Sedan lägger jag armarna runt Jesses nacke och kysser honom djupt och innerligt och inser att det är hos honom jag hör hemma.

• Dammsugit? Check.
• Plockat ur diskmaskinen? Check.
• Hängt tvätt? Check x2.
• Städat skrivbordet? Check.
• Solat? Check.

Måste säga att jag känner mig nöjd med dagen. Sen känns det kanske lite tråkigt att ha varit hemma hela dan när Stadsfesten pågår, men jag är ändå glad. Speciellt nöjd är jag med att jag solat och städat skrivbordet. Jag känner mig superbrun, även om jag inte är det, och skrivbordet ser riktigt prydligt ut. Har slängt ut en massa papper. Bla annat en del som jag sparade från nian men som jag vid närmare eftertanke inte ville ha kvar. Så det känns riktigt skönt!

Imorgon ska vi åka till Kosta Outlet, ngt jag fick reda på idag. Lite chockerande för det var jag inte ett dugg beredd på, men det blir säkert roligt ändå :)

Ytterligare en utflykt blir det den 17:e då vi ska åka till Ullared. Där har vi något som jag vet att jag kommer gilla! :) Vet redan en del saker jag behöver men lär komma på massor till! Något som vi ska kolla efter är dock kalender, och andra skolgrejer. Hittar jag inte en kalender då får vi snabbt åka in till stan dagarna efter eftersom skolan snart startar, något som jag känner mig lite kluvad inför. Det ska såklart bli superspännande men samtidigt vill jag inte att sommarlovet ska ta slut. Och det är första gången på flera år som jag känner så, därför krockar mina känslor väldigt just nu. Men det är ett tag kvar så jag ska nog hinna vänja mig :P

Idag kom mamma med ett underbart förslag (tkr några i familjen iaf). Det var väl inget förslag egentligen, mer en dröm. En arbetskamrat till mamma föder tydligen upp hundar mm, bla annat en ras som heter Toypudel. De är väldigt små och allergivänliga! Helt perfekt för oss alltså! Dock är det så att pappa är helt emot det här med hund, vilket är väldigt konstigt med tanke på att han växt upp med hundar... hans förklaring är att han vet hur mycket jobb det är. Men eftersom det inte kommer några valpar förräns i början av nästa år har vi tid att bearbeta honom ;)

Nästa dag kom Kevin för att hälsa på. Jag sov när han kom och när jag vaknade satt han där och log, men han såg samtidigt bekymrad ut.
”Hej.” sade jag och log brett. Han var otroligt snygg och jag fick kämpa för att inte kasta mig ur sängen.
”Hur mår du?” frågade han.
”Bara bra.” sade jag. ”I alla fall nu när du är här.” Han skrattade och reste sig från fåtöljen och satte sig istället på sängkanten.
”Perfekt, det är precis så jag vill ha det.” sade han samtidigt som han lutade sig framåt och placerade en kyss på mina läppar. Jag drog honom mot mig och kände att jag aldrig ville släppa honom ifrån mig. Just då kändes allt perfekt och jag önskade att allt kunde vara så för alltid.

Men vi var ju tvungna att andas också och efter ett tag särade vi på oss. Kevin tittade på mig och jag rös när jag mötte hans blick.
”Jag har saknat dig.” sade han.
”Jag har saknat dig också. Varför har du inte kommit tidigare?”
”Jag har inte fått. Igår var första dagen du fick ta emot besök.” svarade han. ”Jag ville gå hit redan när mamma berättade att du låg här, hon fick tvinga mig att inte rusa hit. Det har varit jättesvårt. Jag var så orolig för dig, Nadine.” Jag skrattade åt hans bekymrade min. Oroligheten passade inte hans ansikte. Det var mycket bättre när han log. Jag drog honom mot mig igen och när våra läppar möttes öppnades dörren.

”Ojdå!” var det någon som sade. Kevin och jag flög ifrån varandra och tittade mot dörren båda två. Där stod Maria. Jag kände hur jag rodnade och sneglade på Kevin. Han rodnade också. Maria såg ganska obekväm ut men kom in och gav mig matbrickan. Sedan gick hon tyst därifrån.
”Tror du att hon blev arg?” frågade jag Kevin.
”Nej. Hon visste att vi var ihop. Sen kanske hon inte tyckte det var jättekul och komma in och se mig halvligga på dig, men hon blev inte arg. Hon sade nog inget bara för att vi inte skulle bli generade.”
”Mer generade menar du.” sade jag och Kevin skrattade. Hans skratt var det vackraste ljudet i världen. Jag skulle kunna lyssna till det hur länge som helst.

En halvtimme senare var besökstiden slut och Kevin var tvungen att gå.
”Jag kommer imorgon, om jag får?” sade han och log sitt underbara, sneda leende.
”Klart du får.” sade jag.

När han hade gått kom Doktor Andersson in. Han började som vanligt med att undersöka mig. Men när han var klar gick han inte bara ut som han brukade. Han satte sig istället i fåtöljen och tittade på mig.
”Jag har äntligen fått tag på din mamma.” sade han. Jag tittade bara på honom. Jag hade inte räknat med att mamma skulle svara. Jag trodde faktiskt att hon övergivit mig.
”Hon sade att hon inte kunde hämta dig. Men hon gav mig numret till din pappa.” sade Doktor Andersson sen och gjorde mig ännu mer chockad.
”Min pappa?” Det var inte logiskt alls. Mamma hade ingen kontakt med honom. Inte som jag visste i alla fall. Det sade jag till doktorn också, och jag sade att jag tvivlade på att det numret skulle fungera.
”Jag testade att ringa och det fungerade. Din pappa kände till dig väl, och han lovade att åka hit. Han skulle komma med tåget vid tolv imorgon.”

Allt detta sade Andersson, men jag lyssnade knappt. Jag var alltför chockad. Hela mitt liv hade min pappa varit lika närvarande som snö vid midsommar. Mamma hade aldrig nämnt honom och när jag gjorde det skrek hon bara på mig. Jag visste ingenting om honom och nu skulle hplötsligt komma hit? Det var jättekonstigt och jag visste inte hur jag skulle reagera. Hur skulle jag ta emot honom när han kom nästa dag? Skulle jag vara arg på honom? Nervös inför att träffa honom? Glad? Ledsen? Jag hade ingen aning.

Den natten sov jag oroligt. Jag hade flera konstiga drömmar om storkar, bäbisar och nappar. På morgonen var jag så nervös att jag spillde ut mjölken jag fick, två gånger till och med. Maria, som hade kommit med brickan, tittade oroligt på mig.
”Hur mår du egentligen?” frågade hon när jag spillde ut glaset för andra gången.
”Jag vet inte.” svarade jag sanningsenligt. ”Jag tror jag är nervös eftersom min pappa ska komma idag. Jag har aldrig träffat honom så det känns lite konstigt.” Maria tog min hand och kramade den.
”Det kommer gå bra.” sade hon och jag nickade. Hon hade säkert rätt.

När klockan närmade sig ett var jag nervösare än jag varit någon gång tidigare. Tåget skulle komma tolv så han var förmodligen på väg nu. Jag satte mig på mina händer för att få dem att sluta skaka.Några minuter efter ett knackade det på dörren. Jag tittade upp och ropade kom in. Dörren öppnades och jag fick världens chock! Förutom håret, rynkorna och könet kunde det ha varit jag som kom in genom dörren.